Priffe är ett klassiskt svenskt stickspel för fyra personer som spelar två mot två. Spelet bygger på budgivning – lagen ”bjuder” om hur spelet ska gå till innan korten spelas ut – och det var länge ett av Sveriges mest spelade kortspel. Den här guiden går igenom reglerna steg för steg: hur korten delas ut, hur budgivningen fungerar, hur sticken spelas och hur poängen räknas. Alla facktermer förklaras på vägen, så att du kan sätta dig vid bordet även om du aldrig har spelat Priffe förut.
Vad är Priffe?
Priffe (ibland stavat ”priffa” och även känt under namnet Preference) är ett stickspel – ett spel där man i varje omgång lägger ut ett kort var och den som lägger det högsta kortet vinner ”sticket”, alltså de fyra utspelade korten. Spelet är en vidareutveckling av det engelska partnerspelet whist, men skiljer sig genom att det har en budgivning där lagen tävlar om vilket spelsätt och vilken trumf som ska gälla.
Tillsammans med Vira räknades Priffe länge som ett av de allra vanligaste sällskapskortspelen i Sverige, innan bridge tog över som det dominerande budspelet för fyra. Idag lever Priffe främst kvar i spelkretsar och familjer med egna husregler, vilket är viktigt att känna till: detaljerna i poängräkning och budgivning varierar mer än i många andra spel.
Det här behöver du
Priffe spelas med en vanlig kortlek och kräver ingen särskild utrustning. Som ett klassiskt kortspel för fyra spelare passar det bra en kväll då ni är jämnt fyra vid bordet.
- Spelare: exakt fyra, uppdelade i två lag om två.
- Kortlek: en standardkortlek med 52 kort – jokrarna läggs åt sidan.
- Papper och penna: för att föra poäng.
- Överenskommelse: bestäm i förväg vilka husregler och vilken poänggräns ni spelar efter.
Snabbfakta
| Antal spelare | 4 (två lag om två) |
|---|---|
| Kortlek | Vanlig kortlek, 52 kort (inga jokrar) |
| Kort per spelare | 13 |
| Typ av spel | Stickspel med budgivning |
| Trumf | Avgörs i budgivningen – eller spel utan trumf |
| Mål | Ta stick enligt budet: flest möjligt, eller i Noll färrest möjligt |
| Släktskap | Utveckling av whist, även kallat Preference |
| Svårighetsgrad | Medel – budgivningen kräver lite vana |
Så lottas platserna och delas korten ut
Innan första given lottar man platserna. Det vanligaste sättet är att varje spelare drar ett kort ur leken:
- Den som drar det högsta kortet blir givare (den som delar) och väljer plats.
- Den som drar näst högst sätter sig mitt emot givaren och blir givarens partner.
- De två övriga bildar det andra laget och sätter sig på var sin sida.
Partner sitter alltid mitt emot varandra, så att lagen varvas runt bordet. Kortens rangordning i Priffe är den vanliga: ess är högst, därefter kung, dam, knekt, tia och så vidare ner till tvåan (A, K, D, Kn, 10, 9 … 2).
Givaren blandar och delar ut alla 52 kort, ett i taget medsols, så att varje spelare får 13 kort. Spelaren till vänster om givaren kallas forehand och är den som både inleder budgivningen och spelar ut det första kortet. I en klassisk spelkväll låter man ofta spelarna rotera så att alla hinner vara partner med alla andra – då kan man till slut utse en individuell vinnare.
Budgivningen i Priffe
Budgivningen är hjärtat i Priffe och det som gör spelet mer utmanande än vanlig whist. Här bestämmer lagen vilket spelsätt som ska gälla: om det ska spelas med trumf (en färg vars kort slår alla andra färger) eller utan, och om målet är att ta många eller få stick.
Budgivningen börjar hos forehand och går medsols. Normalt lägger varje spelare ett bud under ett varv; det högsta budet blir det ”kontrakt” som spelas. Ett nytt bud måste alltid vara högre än det föregående, och man får alltid passa i stället för att bjuda. Passar alla fyra samlas korten ihop och nästa spelare delar om. (Vissa spelkretsar låter i stället budgivningen fortsätta flera varv tills tre spelare passat i följd – kom överens om vilket ni använder.)
Buden från högst till lägst
- Spel – det högsta och svåraste budet. Spelas utan trumf, och det bjudande laget ska ta så många stick som möjligt.
- Noll – ett så kallat misère-bud, där det gäller att ta så få stick som möjligt. Spelas utan trumf.
- Hjärter – hjärter blir trumf, och laget siktar på många stick.
- Ruter – ruter blir trumf.
- Spader och klöver – låga så kallade informationsbud. De förbinder inte laget till något utan signalerar handstyrka till partnern och bjuder in till ett spel utan trumf.
- Pass – att avstå från att bjuda.
Buden och deras rangordning
| Bud | Spelsätt / trumf | Mål | Honnörer | Rang |
|---|---|---|---|---|
| Spel | Utan trumf | Ta så många stick som möjligt | De fyra essen | Högst |
| Noll | Utan trumf (misère) | Ta så få stick som möjligt | Varierar / inga pluspoäng | Näst högst |
| Hjärter | Hjärter är trumf | Ta så många stick som möjligt | A, K, D, Kn i hjärter | Mellan |
| Ruter | Ruter är trumf | Ta så många stick som möjligt | A, K, D, Kn i ruter | Mellan |
| Spader / Klöver | Informationsbud | Visar handstyrka, inget åtagande | – | Lägst |
| Pass | – | Avstår från att bjuda | – | – |
Honnörer och honnörsstick
Med honnörer menas de högsta korten i en färg. I ett trumfspel är trumffärgens ess, kung, dam och knekt honnörer, och de ger extra poäng (mer om det nedan). I budet Spel, som saknar trumf, räknar många i stället de fyra essen som honnörer. Exakt vilka kort som gäller som honnörer är en av de saker som skiljer sig mellan olika husregler.
För att göra budgivningen mer systematisk föreslog bridgespelarna Werner och Sandgren redan 1949, i boken Kortoxen, en så kallad honnörsstickstabell. Idén – lånad från bridge – är att värdera handen i ”honnörsstick”, alltså hur många stick de höga korten rimligen bör ge, och använda den summan som underlag för vilket bud man vågar lägga. Du behöver inte kunna tabellen för att spela, men det kan vara bra att veta att den finns om du vill fördjupa dig.
Hur sticken spelas
När budgivningen är klar spelar forehand ut det första kortet. Därefter lägger spelarna ett kort var, medsols, enligt dessa regler:
- Du måste följa färg – alltså lägga ett kort i samma färg som det första kortet i sticket, om du har ett sådant.
- Saknar du den begärda färgen får du spela vilket kort som helst. I ett trumfspel kan du då välja att ”trumfa”, det vill säga lägga ett trumfkort.
- Sticket vinns av det högsta kortet i den utspelade färgen – om ingen trumfat. Har någon spelat trumf vinner i stället det högsta trumfkortet.
- Den som vinner sticket spelar ut till nästa stick.
Lagens stick läggs ihop. Totalt finns det 13 stick att fördela varje giv. När alla kort är spelade räknas poängen.
Poängräkning
Poängräkningen är den del av Priffe som varierar mest mellan olika sällskap, så det är klokt att komma överens innan ni börjar. Nedan beskrivs de vanligaste principerna.
- Stick: i trumfspel och i Spel ger varje ”övertag” i stick poäng. En vanlig modell är att skillnaden i antal stick mellan lagen multipliceras med 10 poäng; en annan vanlig modell, lånad från whist, är 10 poäng för varje stick över sex. Välj en variant.
- Noll: här vänds logiken – det bjudande laget får inga pluspoäng, utan straffas för varje stick de tvingas ta (ofta 20 poäng per stick).
- Honnörer: tre honnörer brukar ge 20 poäng och fyra honnörer 50 poäng.
- Slam: att ta 12 av 13 stick (lillslam) ger en extra bonus, ofta 10 poäng, och att ta alla 13 (storslam) ger mer, ofta 20 poäng.
- Utgång och robbert: när ett lag samlat tillräckligt många poäng får det en ”utgång”. Den första utgången ger ofta 10 bonuspoäng och den andra 20. En hel robbert (spelomgång) är klar när ett lag gått ut två gånger, varefter slutpoängen summeras.
Själva utgångsgränsen – hur många poäng som krävs för en utgång – anges olika i olika källor och sägs uttryckligen variera mellan spelkretsar. Bestäm därför gränsen gemensamt innan spelet, så slipper ni diskussioner mitt i omgången.
Priffe jämfört med whist, bridge och Vira
Priffe placerar sig mitt emellan den enkla whisten och den mer avancerade bridgen:
- Jämfört med whist: whist spelas utan budgivning – där avgörs trumfen ofta av det sista utdelade kortet. Priffe lägger till en budfas där lagen själva väljer spelsätt, vilket ger mer taktik.
- Jämfört med bridge: bridge har en betydligt mer utvecklad budgivning med många budnivåer och en ”träkarl” (öppen hand). Priffe är enklare, med ett fåtal bud och ingen öppen hand.
- Jämfört med Vira: Vira är ett tremannaspel med en ännu mer invecklad budordning. Priffe är ett fyrmannaspel i fasta par och är lättare att komma igång med.
Vill du prova fler svenska klassiker finns det gott om besläktade spel att utforska bland sidans kortspel.
Vanliga nybörjarmisstag
- Att bjuda för högt: ett för optimistiskt bud straffar sig när laget inte når sitt åtagande. Våga passa när handen är svag.
- Att glömma följa färg: du måste alltid följa den utspelade färgen om du kan – att trumfa i onödan ger bort kontrollen.
- Att spela utan att enas om reglerna: eftersom poäng, honnörer och utgångsgräns varierar, börja alltid med att komma överens om husreglerna.
- Att inte läsa partnerns bud: informationsbuden i spader och klöver finns till för att hjälpa partnern – ignorera dem inte.
Referenskällor
Vanliga frågor (FAQ)
Hur många spelare krävs för Priffe?
Priffe spelas av exakt fyra personer som delas upp i två lag om två. Partner sitter mitt emot varandra vid bordet.
Vad är skillnaden mellan Priffe och whist?
Båda är stickspel för fyra i par, men Priffe har en budgivning där lagen själva väljer trumf och spelsätt. I vanlig whist finns ingen sådan budfas, vilket gör Priffe mer taktiskt.
Vad betyder budet Noll?
Noll är ett misère-bud som spelas utan trumf. I stället för att ta många stick gäller det att ta så få som möjligt. Det är tvärtemot ett vanligt spel.
Vilka kort räknas som honnörer i Priffe?
I ett trumfspel är trumffärgens ess, kung, dam och knekt honnörer. I budet Spel, som saknar trumf, räknar många i stället de fyra essen. Exakt regel bestäms ofta som husregel.
Behöver jag en särskild kortlek för att spela Priffe?
Nej. Priffe spelas med en vanlig kortlek på 52 kort utan jokrar. Varje spelare får 13 kort i varje giv.