Whist är ett av kortspelshistoriens mest inflytelserika spel – ett så kallat sticktagningsspel där fyra spelare i två lag turas om att lägga kort och försöker vinna så många omgångar som möjligt. Under 1700- och 1800-talet var det ett av de populäraste spelen i Europa och USA, och det lade grunden till moderna klassiker som bridge. Här går vi igenom vad whist är, spelets historia, grundreglerna, hur poängen räknas och de vanligaste varianterna – förklarat från grunden för dig som aldrig har spelat förut.
Viktiga punkter
- Typ av spel: Sticktagningsspel (trick-taking) för lag.
- Antal spelare: 4 i klassisk whist (2 lag om 2), varianter för 2–7 spelare.
- Kortlek: Vanlig kortlek med 52 kort, 13 kort per spelare.
- Trumf: Bestäms av givarens sista uppvända kort.
- Mål: Vinna fler stick än motståndarlaget.
- Poäng: 1 poäng per stick över sex, plus poäng för honnörer.
- Ursprung: England, 1700-talet – förfader till bridge.
Vad är whist?
Whist är ett sticktagningsspel, vilket betyder att spelet är uppdelat i omgångar där varje spelare lägger ett kort och den som lägger det högsta kortet vinner omgången. En sådan omgång kallas ett stick. Målet är att ditt lag ska vinna fler stick än motståndarlaget.
Spelet är ett rent färdighets- och samarbetsspel för partners. Till skillnad från många andra kortspel finns ingen budgivning i den klassiska versionen – i stället handlar allt om att minnas vilka kort som spelats, samarbeta med din partner och spela ut korten i rätt ordning. Namnet ”whist” kommer från det gamla engelska ordet whist (eller wist) som betyder ”tyst” eller ”uppmärksam”, eftersom spelarna förväntades hålla tyst och koncentrera sig under spelet.
Whist är ett utmärkt sällskaps- och kortspel för fyra personer, men det finns flera varianter som fungerar för allt från två spelare till större sällskap.
Whists historia
Whist utvecklades i England och bygger på ett äldre spel som hette Ruff and Honours (”trumf och honnörer”). Spelet fick sitt genombrott bland herrar på Crown Coffee House i London omkring 1728.
Den verkliga vändpunkten kom 1742, när Edmond Hoyle gav ut skriften A Short Treatise on the Game of Whist. Boken blev den självklara regelboken i mer än hundra år och sålde i en rad upplagor. Hoyles namn blev så förknippat med regler att det engelska uttrycket ”according to Hoyle” (”enligt Hoyle”) fortfarande används för något som görs helt korrekt.
Under 1800-talet var whist ett av världens mest spelade kortspel. Mot slutet av seklet utvecklades bridge ur whist, och den nya varianten med budgivning tog gradvis över populariteten. I dag spelas whist mest i sällskapsform och i olika nationella varianter, medan bridge dominerar tävlingsspelet.
Så spelar du whist – grundregler
Klassisk whist spelas av fyra personer i två lag. Partnerna sitter mitt emot varandra vid bordet, så att motståndarna sitter till höger och vänster om dig.
Kortlek och rangordning
Du använder en vanlig kortlek med 52 kort. Korten rangordnas från högst till lägst så här:
- Ess (högst), kung, dam, knekt, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 (lägst)
Rangordningen är densamma i alla fyra färger (hjärter, ruter, spader, klöver).
Given och trumf
Given (den som delar ut korten) blandar och delar ut samtliga 52 kort ett i taget, medsols, tills varje spelare har 13 kort på hand. Inga kort blir över.
Givarens sista kort – det 52:a – läggs upp med framsidan uppåt. Färgen på det kortet bestämmer trumf för hela given. Trumf är den färg som slår alla andra färger. Kortet ligger synligt tills givaren själv ska spela sitt första kort, då det tas upp på hand.
Spelets gång
Spelaren till vänster om given börjar och spelar ut vilket kort som helst. Sedan lägger de övriga tre spelarna ett kort var, medsols. Reglerna för hur du får spela är enkla:
- Följ färg. Du måste lägga ett kort i samma färg som utspelet, om du har ett sådant.
- Renons. Om du saknar den utspelade färgen (kallas att vara renons) får du spela vilket kort du vill – till exempel en trumf eller ett kort i en annan färg.
Sticket vinns av den högsta trumfen i sticket. Om ingen har spelat trumf vinner det högsta kortet i den utspelade färgen. Den som vinner sticket samlar in de fyra korten och spelar ut till nästa stick. Så fortsätter det tills alla 13 stick är spelade.
Poängräkning i klassisk whist
När given är slut räknar man hur många stick varje lag tagit. Poängen fungerar så här:
- Övertaliga stick (odd tricks): De första sex sticken kallas ”boken” och ger ingen poäng. Laget får i stället 1 poäng för varje stick över sex. Vinner ni till exempel 9 stick får ni 3 poäng.
- Honnörer: De fyra högsta trumfkorten – ess, kung, dam och knekt – kallas honnörer. Ett lag som tillsammans hade alla fyra honnörerna får 4 extra poäng, och ett lag som hade tre av dem får 2 poäng. Honnörspoängen räknas efter att given spelats klart.
Ett parti (game) vinns i den engelska kortversionen av det första laget som når 5 poäng. I ”long whist” spelar man i stället till 10 poäng, och i USA var det vanligt att spela till 7. Man spelar oftast bäst av tre partier, vilket kallas en robbert (rubber).
Svensk whist (fyrmanswhist)
I Sverige är den vanligaste varianten fyrmanswhist, som ibland kallas svensk whist eller bara whist. Den skiljer sig från den engelska varianten framför allt genom att lagen får välja om de vill spela på att vinna många eller få stick.
Innan given spelas markerar man sitt val i hemlighet genom att lägga ett kort underst i handen:
- Rött kort = spel. Laget satsar på att ta minst sju stick.
- Svart kort = pass (nollspel). Man satsar i stället på att ta färre än sju stick.
Poängen i fyrmanswhist räknas ungefär så här:
- Vid lyckat spel får laget 1 poäng för varje stick över sex.
- Misslyckas spelet (det bjudande laget tar färre än sju stick) får motståndarlaget dubbla poäng för varje stick över det sjätte.
- Vid nollspel (pass) ska man ta färre än sju stick, och den vinnande sidan får 1 poäng för varje stick under sju.
Man spelar vanligtvis till 13 poäng. Vill du hellre spela whist med bara två personer finns den kompakta varianten tvåmanswhist, som har egna regler för hur man bygger upp sin hand.
Populära varianter av whist
Whist finns i en mängd varianter för olika antal spelare och smaker. Här är en översikt över de vanligaste.
Jämförelse
| Variant | Antal spelare | Budgivning | Kännetecken |
|---|---|---|---|
| Klassisk whist | 4 (2 lag) | Nej | Trumf via uppvänt kort, poäng för honnörer |
| Fyrmanswhist (svensk whist) | 4 (2 lag) | Ja (spel/pass) | Rött kort = spel, svart = pass; spel till 13 poäng |
| Tvåmanswhist | 2 | Nej | Kompakt tvåmansvariant med egen handuppbyggnad |
| Solowhist | 4 (var för sig) | Ja | Bjud på 5, 9 eller 13 stick – eller förlora alla |
| Tysk whist | 2 | Nej | Två faser: bygg hand, avgör sedan vinnaren |
| Knockout whist | 2–7 | Nej | Den som inte tar ett stick åker ut |
| Bid whist | 4 (2 lag) | Ja | Amerikansk lagvariant, högsta budet väljer trumf |
| Progressiv whist | Många | Nej | Byte av plats och partner efter varje omgång |
Kort om de mest kända varianterna:
- Solowhist: En brittisk variant med budgivning där varje spelare spelar för sig själv och bjuder på att ta 5, 9 eller 13 stick – eller på att förlora samtliga.
- Tysk whist: En variant för exakt två spelare, helt utan budgivning, som spelas i två faser där de första sticken används för att bygga upp handen.
- Knockout whist: Ett lättsamt spel för 2–7 personer där den som inte vinner något stick under omgången slås ut.
- Bid whist: En amerikansk lagvariant med budgivning, där högsta budet bestämmer trumf.
- Progressiv whist: En sällskapsvariant där spelarna byter plats och partner efter varje omgång, populär på större spelkvällar.
Tips och vanliga misstag
Whist belönar tålamod och gott minne mer än tur. Några saker som nybörjare ofta har nytta av att tänka på:
- Håll koll på trumfen. Notera hur många trumfkort som spelats – när trumfen är slut hos motståndarna blir dina höga kort i andra färger mycket värdefulla.
- Spela med din partner, inte bara med din hand. Signalera indirekt genom vilka kort du väljer och lita på att partnern läser spelet.
- Slösa inte höga kort i onödan. Spara ess och kungar tills de faktiskt kan vinna ett stick.
- Räkna korten som fallit. Att komma ihåg vilka höga kort som redan spelats är det som skiljer en van whistspelare från en nybörjare.
Ett vanligt nybörjarmisstag är att spela ut sina bästa kort för tidigt, samt att glömma att man måste följa färg. Gillar du taktiska sticktagningsspel kan du också prova hjärter, som bygger på liknande principer men med omvänt mål.
Vem passar whist för?
Whist passar dig som gillar strategiska kortspel utan tärningar eller slumpmoment utöver kortgivningen. Reglerna är enkla att lära sig men svåra att bemästra, vilket gör spelet lika roligt för familjer som för mer erfarna spelare. Eftersom det spelas i lag är det också ett socialt spel som bygger på samarbete.
Vill du utforska fler traditionella kortspel hittar du en stor samling regler och guider i vår avdelning för kortspel.
Referenskällor
Vanliga frågor (FAQ)
Hur många spelare behövs för att spela whist?
Klassisk whist spelas av fyra personer i två lag om två. Det finns dock varianter för allt från två spelare (tvåmanswhist och tysk whist) upp till sju spelare (knockout whist).
Hur bestäms trumf i whist?
I klassisk whist vänds givarens sista utdelade kort upp, och färgen på det kortet blir trumf för hela given. I vissa varianter bestäms trumf i stället genom budgivning eller är förutbestämd.
Vad är skillnaden mellan whist och bridge?
Bridge utvecklades ur whist i slutet av 1800-talet och lade till budgivning och en ”träkarl” vars kort spelas öppet. Whist är enklare och saknar budgivning i sin ursprungliga form.
Vad är honnörer i whist?
Honnörer är de fyra högsta trumfkorten: ess, kung, dam och knekt. I den klassiska poängräkningen ger tre honnörer 2 poäng och alla fyra honnörer 4 poäng till laget som hade dem.
Vad betyder det att vara renons?
Att vara renons betyder att du saknar kort i den färg som spelats ut. Då slipper du följa färg och får i stället spela ett trumfkort eller ett kort i valfri annan färg.